Kyrkan

Det blev inte mycket sömn inatt då jag gick med beskedet på mina plattformar för att minimera den sorgliga biten när man berättar till någon att detta är slutstation. Jag hade så extrema svettningar i natt och kunde verkligen inte ta in det helt. Jag såg soluppgången i alla fall och åt en god frukost.

Vi har varit och hämtat mediciner för veckan tills vi vet mer om hemsjukvårddelen. Det jag vill prata om idag är det lilla mirakel som jag fick.

Nessa, du kanske läser detta i ett annat liv eller när tiden är lååångt förbi men det här samtalet var den finaste jag har haft på många veckor. Att få höra bakgrunden när du låg på stranden med din gyllenbruna färg fick mig och få så mycket hopp om framtiden. Jag hedrar dig denna dagen då du öppnade mina ögon.

Jag valde att gå in på sjukhuskyrkan idag tillsammans med Albin. En våg av känslor och tårar sprutade ut och där i den sekund kände jag en lättnad att Jesus och vår Herre har hört mig. Jag har så många tankar,frågor och känslor men jag vill tro att detta är en kallelse från vår Fader att mina böner hörs. Imorgon ska jag gå till en riktig kyrka med präst och be om att få en extra bön för mitt helande. I min bön kommer jag be Jesu Kristus och vår Herre bevaka och skydda mig från ondska och elände, ett mirakel och att alla i mitt liv får skydd. Jag ber och ber tills det inte går.

Jag känner dig Jesus och jag vill bli omfamnad, jag vill bli helad och jag vill följa dig. Tack för min uppvakande Nessa, Albin, Asal och det lilla rum jag bad i. Nu känner jag mer ro i mitt sinne än tidigare. Jag kommer inte sluta tro.